Henrik är i skidbacken hela dagarna, jätteroligt att ha en stor backe så nära oss. Inte samma sak som att åka i alperna förstås men mycket bättre än att sitta inne hela sportlovet. Han ska snart upp till riksgränsen och turista. Han går samhällsvetenskapligt program med turistanknutning så skolan drar dit en vecka. Tror det kommer bli hundspannsåkning mm så det blir inte bara skidåkning. Skoj, jag hade gärna åkt med.

Grisarna är kvar men det är svårt att få syn på dom. Grissafarie vore nog inte så lönsamt..Funderade på det Helena skrev om jägare och jag håller med. (Självklart skulle ingen få sitta i trädgården och skjuta på grisarna, det var bara skoj.) Det finns många skjutgalna personer som aldrig skulle få hantera en bössa och skjuta på djur. Men, dom är inga jägare. Jägare är personer som så här års plogar skogsvägar och lägger ut mat, jägare släpper aldrig ut hundar att jaga när det är för kallt eller för mycket snö(av hänsyn till dom vilda djuren).Jägare skjuter inte på ett djur om det finns risk att skadeskjuta, en hedersak att fälla djuret med få skott. En jägare som trots försiktighet skadeskjuter ser till att så fort som möjligt få igång ett eftersök och deltar själv tills djuret är avlivat. En jägare tar ansvar för vilka djur som ska skjutas och skulle aldrig skjuta en älgko om hon har kalvar. En jägare har alltid med en eftersökshund även under fågeljakt. En jägare ser sin hund som en jaktkamrat mm. De jag känner som jagar är jägare med ansvar men det är mycket som händer i skogen som är bedrövligt.Inte minst alla vi hundägare som släpper våra hundar och låter dom rusa omkring. Jättestress för alla vilda djur speciellt när det är massor av snö eller på våren. Otroligt korkat!!

Ha en bra vecka!!

I tisdags opererades Molle. Hans ögonlock svullnade upp så vi åkte till Jägarvallen där dom var bussiga att ta bort eländet direkt. Vi hämtade honom samma kväll med tratt och instruktioner att ta det lungt i 10 dagar. Tratten var i ett bedrövligt skick efter 2 dagar men som tur är så har han inte behöft en ny. Såret har  läkt fint men troligtvis kommer det att synas ett ärr på ögonlocket. Kanske utställningskarriären är slut men det är ju ingen större skada i vårat fall....

Han har fixat att vara i stillhet ganska bra. Molle är ju inte en hispig flat, därimot en smart. Ärligt talat så blev jag inte förvånad när tratten var trasig. Så typiskt Molle att inte bli direkt upprörd över att ha en plastbit runt skallen, det var bara att fundera ett tag i lugn och ro och sedan ta bort skiten. Blir det en nästa gång, så vet han antagligen direkt hur han ska göra.

Nu är såret nästan läkt och ser fint ut så han har fått vara som vanligt i helgen. Bara ögondroppar ett par dar till och att pälsen växer ut så är han som ny. Det var ingen farlig knöl och den ska inte komma igen. Anledningen till att dom tog honom direkt var att det fanns risk för att den skulle spricka av sej själv och då hade det varit mycket svårare att sy ihop såret.

Numera har flocken vildsvin flyttat till vår trädgård med omnejd. Dom gör små stigar i snön och bökar runt och är allmänt trevliga. Mysiga djur!! Molle gör tappra försök att jaga iväg dom och förstår inte varför matte blir upprörd. Musse står mest och skäller för att hålla dom borta, även det gör matte arg..Jag som älskar att ha dessa djur i trädgården, inte vill jag att dom blir bortjagade!! Kanske det vore en ide att ha vildsvinssafari, 1000 kronor så får man sitta på vår veranda en natt. Kaffe ingår. Pengarna tillbaka om man lyckas skjuta någon av dom...Grisjäklar!!

Ha enbra vecka!!

Min sjukgymnast tycker min rygg har blivit bättre. Fan trot men han har nog delvis rätt. Därimot konstaterade både han och jag att jag tar i med nackmusklerna när jag vickar på tårna. Det är nog där mycket av problemet ligger, jag spänner hela kroppen vid alla rörelser. Det kommer vara plan B denna vecka att undvika det. PlanA är att fortsätta och utöka gymrörelserna och gå!

Minus var att jag blev ledsen hos doktorn. brukar inte vara min grej men så blev det idag. Sovit för lite i helgen och mått illa, troligtvis pga av medicin som jag nu slutat med.

Någon som vet hur facebook kontakten med min blogg kan stoppas. Jag hittar inget där jag godgännt blogg/facebook kontakt. Strunt samma på ett sätt men bloggen är för mej och mina löss. Inget som jag vill skylta med i facebook.

Nu ska jag lägga mej och sova en stund, utan att ha gått långt med hundarna och mitt på blanka eftermiddagen.  Skamligt att sova dagtid men jag är dödstrött.

Igårkväll trodde jag att vi skulle få massor med snö men dagens inspektion blev att vi har fem cm. Helt överkomligt och träningsbart! Tänk om det kunde få vara så här nu varken mer eller mindre. ..

Nu ska vi till Vimmerby och köpa hundmat och sedan hem för att träna hund.

Efter besök i Vimmerby och inhandling av nya skogskängor så hoppade jag av bilen i kisa för att gå hem genom skogen med hundarna. Jag trodde dels det skulle vara plogat en lång bit av vägen och på stigen sista delen av vägen så var det ju bara några cm snö. Trodde jag efter att ha varit ute på vårat fält i morse.

Första kmerna så var det plogat sen var det 3 km där det var oplogat och minst 30cm snö, Himmel så jobbigt att pulsa men helt otroligt vackert. Lustigt att det kan vara så mycket nysnö i skogen och så lite på fälten framför huset.

Mina nya känger var bekväma att gå i, lite för stora men det är bra att kunna få plats med sockar. Jag bestämde mej snabbt eftersom det var 60% på Granngården, det var dags för nya eftersom jag klivit omkring länge i Ronjas gamla stallskor, minst 10 år  och jäkligt fula. Sorgligt nog så har dom sprukit i sömmarna så dom måste kastas, dom har varit jättebekväma..Dom nya har samma färg på skosnörena också, om jag inte byter ut det ena för att känna mej mer hemma. Tror jag gav 500 på rean för dom så dom bör väll hålla i ett par år iallafall. Nu behöver jag ett par nya jaktbyxor och en ny väst. Mina vanliga kläder sliter jag sällan på. Hemma har jag ALLTID jogginbyxor, i skogen jaktkläder och på jobbet personalkläder. 

Musse har slutat att vara orolig inne så löperiet verkar ha avtagit för den här gången. Kissfläckar från tiken står han och hänger över och han är lite pipig och orolig ute men inte helkorkad. Det var ett par dagar som vi stoppade en kudde i munnen på honom för att slippa höra gnällandet. Och spikade fast honom i golvet..Nejvars, jag tror inte han förstod själv vad som hände. En sak är ju att jobba som vanligt ute trots att det luktar tik, men att kräva att han ska ligga passiv inne utan att reagera på sina drifter är väl hårt tycker jag. Han har inte varit så bäng att han vägrat äta och han har sovit på nätterna. Det finns ju gränser för vad en tik är värd att offra sej för, det får nog vara en rejäl sötnos för att Musse ska strunta i maten...

Det konstiga är att Molle inte visat något intresse alls. Han kan ibland bli blixtförälskad på träningar och bete sej som han träffat tiken i hans liv. Oftast är föremålet för hans beundran inte speciellt intresserad tillbaka och jag ber tikägaren att nypa till honom om han kryper dit men det eggar honom bara att flörta ännu mera. Jag vet inte hur han väljer ut tikarna för han kan umgås med löptikar utan att vara bäng trots att dom visar intresse. Unga söta flickor som jag kan förstå är intressanta. Istället faller han pladask för någon gammal steriliserad labbetik eller en tjurig knähund.

Nu blir det tvn. Ha det gott!!

Kanonskoj att va igång lite grann med jaktträning. Igår åkte vi ut på måfå och stannade bilarna vid ett nytt kalhygge. Skitbra ställe tänkte jag, tror det går en större bäck igenom hygget också. Vi kollade vart vi skulle stå och skicka och så traskade vi till andra sidan och la ut fyra målområden. Spottade i nävarna och tog ut hundarna. Att vägen mellan skickplatsen och målområdet var svårframkomligt tänkte vi inte så mye på...Klart hundarna kan gå 100 meter rakt fram. Det kunde dom inte men det berodde inte på hundarna.

Musse först och han hamnade i vattnet eftersom isen gick sönder. Han fick kravla och simma sej iland på andra sidan och så fick han utstå massor av stoppande och omskick innan kom rätt. Tur han är tålig och tycker att livet som apportör är skoj.

Molle fixade linjen bättre , skuttade över bäcken och över ris och håler i marken. Som avslutning skulle han upp på en bergsknalle. Inte lätt. Efter hans tredje skick så slutade jag som tur var. Smart som jag alltid är insåg jag att har han varit samarbetsvillig tre gånger så behöver jag inte skicka honom tills han misslyckas..

Lite skamsen kände jag mej efteråt eftersom det är lätt att kräva mycket av hundarna och lite av sej själv. Nästa gång så får vi påminna varandra om att ta det lite lungt och inte stressa. Bättre att skicka två gånger max och ha någon bakom som kan slå nåt hårt i skallen när det blir vissla, vråla, peka och stressa på samma gång...Och att prata efteråt hur vi förare skulle ha kunnat göra det enklare för hundarna. Vi som vet var dummiesarna är tycker det är självklart men hundarna vet ju inte...Det får bli vårens stora utmaning, att försöka använda insidan av huvudet. Kanske testa att stå jämte någon med ögonen i samma nivå som hundarna har det och sedan bli dirrigerad 100 meter över stock o sten..

Goblin var med och fick komma ut en stund när vi gick och hämtade alla dummiesarna vi valt att inte skicka ut hundarna efter. Så svårt att motstå en liten valp men det är bara inse, han är Emmas och ska inte ha skoj och bli uppspelt av någon annan. Min roll är att vara snäll men jäkligt tråkig.

Granntiken löper(igen!!), Molle har hittills varit oberörd men Musse har lite svårt att koppla av och går runt och piper. Våra hundar är oftast lugna och tysta annars så min pipstresströskel är inte så hög. Säkert fattar han inte vad han gör så jag kan inte bli arg på honom. Han skäller när han hör en bil utanför och då brukar jag ropa på honom och ge ett sitt eller ligg komando tills bilägaren kommit in. Det är jättesvårt för honom att låta bli att skälla vid dörren men han lyder så länge jag är envis. När personen kommit in och tagit av sej får han gå och hälsa men då är oftast det roliga slut. Det är vrålskällandet som är skoj och att få stå vid dörren och trängas. Jag har försökt med samma taktig med löppipet men det fungerar inte. Det är nog bara att stå ut..

Hoppas alla mår bra och får en kanon helg trots det jäkla vita som hamnat på marken.

Inte så farligt ont i bäckenmusklerna som jag trodde det skulle bli. Har tänjt som jag ska göra men tycker inte det är rätt muskler som stramar. Får se om Emma kan lista ut vad jag gör för fel imorgon.

Dagens långpromenad var helmysig. Jättefint väder och jag upptäkte när jag gått fyra km i uppförslut att det inte hade varit speciellt jobbigt. Ska försöka gå så fort att jag blir flåsig så jag ökar på blodgenomströmningen i musklerna.

Molle har blivit mye bättre med att hålla sej nära mej på promenader. I söndags löd han mej inte vilket straffade sej rejält, nästan så jag fick dåligt samvete. Jag vet att jag måste ha koll hela tiden men det är lätt att glömma honom. Ärligt talat så är jag övertygad om att det finns massor av hundar som får springa omkring på promenader, dom är borta några minuter och ägarna tror dom bara sprungit runt och kollat lite. Helt fel, dom kan hinna massor på några minuter. Jag vet så min hund är under uppsikt. Varje sekund, han ska aldrig mer få tillfälle att dra i skogen.

I slutet av promenaden så gick vi förbi en åker och hundarna badade i diket och Molle tog en sväng på åkern. Jag ropade och han kom springande utan att se att det låg en härva med taggtråd och ståltråd på backen. Löst spänt eftersom dom flesta stolparna var borta från staketet. Självklart fastnade han och det hade kunnat gå riktigt illa. Arg blev jag, mest för alla vilda djur skull. Vem plåstrar om dom när dom skurit sej??

Har ni sett att klockan är fem och det är dagsljus??

Vår????

Idag har jag och min kropp varit hos en ny sjukgymnast. Han konstaterade att hela min kropp är sned, att alla kroppens muskler, muskelfästen och senor är inflammerade. Att jag gått och vridit mej för att undvika smärta och på så sätt fått ännu mer ont. Att jag är överrörlig och bla bla..Vi har en långsiktig plan(eller han har) på hur allt ska byggas upp igen, först dra ut alla muskler och sedan stabilisera dom. En muskelgrupp i taget, nu är det höftpartiet som gäller. Jag är helt inställd på hur jävligt det kommer bli och att det kommer ta tid. Förut har alla koncentrerat sej på att mildra värken men nu jäklar är det slutdaltat. Jag skulle behöva vara hemma helt från jobbet ett bra tag och inte göra något med armusklerna men jag kommer jobba tre dar i veckan. Och jag har lovat att stanna hemma om det är för ont eller om jag blir sjuk. En förkylning triggar upp inflammationen och då får jag inte belasta kroppen alls. Jag har även lovat doktorn(som var med idag) att säga till om jag börjar må psykiskt dåligt. Jag vet att han har rätt, det kommer vara tufft att gå från min vanliga värk till något ännu värre som på lång sikt kommer bli att jag får mindre värk.Nacken kommer aldrig bli bra men resten av kroppen kan bli mye bättre.

Men, jag är helt inställd på att följa planen och inte göra varken mer eller mindre. En mils promenerande om dagen, tänja vissa muskelgrupper 5 gånger dagligen osv. Sjukgymnastik 2 gånger i veckan.

Efter att ha gått igenom kroppen så skulle jag få första passet av sjukgymnastik. Fy attan vad ont det gjorde trots att Micke inte tog i speciellt mycket. Tårarna rann och jag svor mej genom hela passet. Får se om jag tar mej ur sängen imorgon men det måste jag ju om jag ska hinna gå en mil som avtalat...

Se nu till att röra på er ordentligt och sträck ut alla muskelgrupper. Gör det ont så ta tag i det genast och snedbelasta inte kroppen för att undvika smärta. Har du en skada så vila.

Ha det bra!!!

Sitter och kollar på Cecar och hans varghundsprogram. Tycker det är så sorgligt, varför ska folk vara så knasiga att dom skaffar en varghund? Jag vet svartet, dom måste köpa det mest orginella som ingen annan har.  Kan man inte hitta en väldigt orginell hundras istället? Inte är det folk som har tid att ströva tillsammans med sin hund 4-5 timmar om dagen, har en stor rymningsäker tomt och har läst och studerat vargar som köper varghundarna heller. Tragiskt..

Nästa vecka börjar jag jobba lite igen. Helsicke vad jag har haft ont i ryggen i en månad. Jag brukar vara tuff och tänka att det går över men denna gång har jag nog blivit lite rädd för följderna. Jag har en sak som jag är så otroligt jäkla helmycket tacksam för. Hundintresset påverkas inte.. Värken sitter i övre delen av ryggen och i armarna så koppelhund kan jag inte ha. Jag har svårt att sitta eller stå stilla en längre stund. Jag kan inte sitta vid datorn speciellt länge och jag har svårt för att koncentrera mej en längre stund. Ska jag åka på en helghundskurs tex så fixar jag inte att vara social på kvällarna. Men det är småsaker när jag vet att jag kan fortsätta med att vara en aktiv hundägare...

Henrik kom hem idag och vi har haft en mysig eftermiddag. Han har städat verandan för att tjäna pengar och när jag inspekterade så insåg jag att han börjar bli stor. Det blev jättefint!! Han lagade middag när jag var ute och gick och sedan tog vi en gemensam promenad också. Molle älskar att ha Henrik hemma, han har alltid varit Henriks hund. Mysigt att se dom ihop!!

Ronja har har jobbat med ett projektarbete om tävlingslydnad i skolan. Naturligtvis satte hon fart med projektet i sista stund.. I veckan nu så har vi filmat alla momenten som ingår och även olika träningsmetoder. Jag är ju inte den bästa hjälpen, Sarah var tillfrågad men det är svårt att få till tid att åka till Sörping. Lösningen blev att använda Musse i dom moment som han är duktig i och Molle fick göra resten. Jag blev full iskratt när jag sedan fick se filmen som döpts till "Musse och jag tränar för LK1".  Jag ifrågasatte det hela och fick svaret att Musse inte fixar momenten så bra för att jag skämmer bort honom, är man tonårsmamma får man skulden för allt..

Idag hade jag med en extra hund på promenaden. Eftersom det är isgata på våra vanliga skogsvägar fick jag ta och gå på bilvägen en bit. Inget koppel så jag fick jobba för att få labben att gå i samlad trupp med oss andra. Mina går bakom mej för det fungerar bäst, går dom vid sidan så tävlar dom om att vara först och jag får tjata hela tiden. Alltså regel hos oss är att jag går först och dom sist. Herr lab är inte van att gå så förstås så honom ville jag ha vid sidan och tyckte att mina kunde lunka på bakom som vanligt. Musse brydde sej inte men Molle blev helt förtvivlad. Att jag riktade hela uppmärksamheten mot en annan hund och trängde bort Molle var en jobbig upplevelse. Han hukade sej som jag var jättearg på honom trots att jag inte tittade på honom ens. Tillslut satte han se på vägen och jag märkte inte det förens vi gått 50 meter. Jag ropade och han kom som en blixt men sedan fortsatte jag strunta i honom. När vi lämnat labben och gick hem så hade jag en storfjäskande Molle  jämte mej. Hans matte hade struntat i honom och ägnat uppmärksamheten åt en annan hund. Trängt bort Molle dessutom och inte ens uppmärksammat att han satt sej, utan bara gått. Nyttig upplevelse för mattes hund...

Ha en kanonhelg!!