Molle är fortfarande helt pälslös runt ögonen och Rudols näsan är numera vit sedan förra helgens jakt men i hans värld spelar säkert inte sånna smådetaljer någon roll. Matte har packat bilen så imorgon bitti är det roliga timmen igen! Änder är roliga var dom än befinner sej. I somras jagade han för fullt i Sörping city tillsammans med den helt oförstående hussen. Jag gick långt bakom Molle o husse när dom strosade på kanalkanten och jag blev helt förskräckt när jag såg Molles smygande gång. Hade jag sagt Moll eller varsegod eller vadsom helst hade både husse och Molle hamnat i vattnet. Jösses vad skoj det hade varit att se sin man  fullt påklädd simma längs med kanalkanten rakt förbi alla resturanger och glasskiosker för att hitta någon stans att ta sej upp. Och det dämpade språket han använt sej av för att inte dra ännu mer uppmärksamhet till sej, gode värd jag hade skrattat så jag pinkat på mej...

Henrik bor i Vadstena och där finns också massor av änder som vi tränar med när vi är där. Alltså tränar på att ignorera dom. Det är en kamp för Molle att gå rakt förbi ett gäng tama änder utan att snegla, ännu värre när han ser dom sitta på sjökanten och sova trots att vi går förbi dom. -Matte, dom är helt döa ser du väl????

Bortlottade är vi numera från ett prov och jag misstänker att det blir så med ytterligare ett. Tradigt! Det finns inte så många prov som jag kan åka på när jag inte fixar att åka så länge i bil.

I torsdags tränade vi vatten med kräftbursflöten som störning. Inte helfel att kunna låta bli att hämta allt som flyter i vattnet och Molle hade inga problem, därimot ansåg herr Mus att dom nog borde dras upp på land.Får man inte....

Molle simmade rakt imot ett flöte och fick repet runt kroppen och det var skitläskigt, han flög ur vattnet och lämnade av dummien och satte sej sedan på en sten och glodde ner på flötet. Stora sjömonstret kanske skulle visa sej igen? Mollen gjorde faktiskt några riktigt bra dirrigeringar som gjorde mej överaskad, ibland så.. Vid den sjön så har vi haft ett målområde genom att simma rakt över en vik. Nu stod jag vid ett annat ställe och bad honom att simma i mitten av viken till en udde istället. Det är strömt på ett ställe vilket är småotrevligt och dessutom skulle han simma förbi Johan och båten. Inga problem alls, han simmade spikrakt tills han kom till udden och jag blåste närsöksignal. Tur för mej för det började skymma och jag var mörkt klädd, dirrigera hade alltså varit omöjligt. Dessutom satt min man och lyssnade på radio och tänkte inte på att han skymde sikten mellan mej och Molle.

Musse skulle hämta en dummie på det vanliga stället och det gjorde han också men på sitt eget Mussevis. Ibland var han i sjön och ibland i skogen, han simmade ett varv runt båten och mot kräftflötena. Sista biten mot målområdet simmade han faktiskt men gick upp på land för att kolla om han kunde se dummien från en hög klippa. Japp, där är den! Så försökte han kasa ner från klippan men ångrade sej och kravlade upp igen. Gick runt berget och snappade åt sej dummien och sprang genom skogen tillbaka. Nästan, tre meter från mej hoppade han i sjön och simmade ett simtag innan han kravlade sej upp framför mej med ett mycket belåtet uttryck. Han är faktiskt helt underbar och fick självklart en levergodis för den underbara dirrigeringsteckniken, kanske en domare inte vore lika lättflörtad som hans matte..?::

Nu ska vi sova så vi orkar upp imorgon!