Våren har verkligen inte varit nåt vidare. Ögonoperation och ont i benet, tyckte det kunde räcka nu. Men. Förra lördagen så var han helt igengrogg i ena ögat och öronen. Musses öron var också hemska så vi fick fixa med salvor på båda två. Inget skoj alls, det var tillslut som att släpa dom till stupstocken varje gång det skulle pillas med ögon/öron. Tur det finns mjukost!

Så i lördags skulle vi träna vatten och Molle var inte rolig alls. Mycket funderande till varför han bar sej åt som han gjorde. Himmel vad jag funderat över den hundens vanor/ovanor..

I söndags så skulle vi jogga en tur. Inget varmt, ingen träning bara ut i skogen. Det brukar vara så att jag måste ha ögonkontakt med honom för annars är han snart borta och jag står och tjuter av ilska o oro. Men han sprang jämte mej eller sackade efter så till slut vände jag. Ännu mer funderingar, har han Borelia eller nåt annat hemskt?

Måndagen jobbade jag hela dan och när jag kom hem så la han sej vid bilen när jag packade ur den, det brukar vara fullt pådrag om vem som kan hjälpa till att bära in mest. Sedan tog vi en promenad och släpade med oss Molle. Vill inte, orkar inte, mår inget bra, vill sova.

Tisdags morgon så ville han inte följa med Johan ner för att få frukost, istället spydde han en rejäl mängd av gårdagen osmälta mat. Jag åkte till jobbet och kom tillbaka vid elva, inget ylande vid dörren. Nästan kusligt..Molle kom imot mej med en ledsen blick och jag testade med att ge honom en frolic. Det tog en minut sedan hulkade han så tarmarna närsta tittade fram. Ingen mer mat alltså. Trött o ledsen hela kvällen.

Onsdag var han piggare och ville äta. Spydde inget men fes och bajade på sej. På eftermiddagen åkte vi till veterinären. Troligtvis virusinfektion trodde hon. blir han sämre så måste vi åka in akut. Jag var rädd att något fastnat i magen men det var inte troligt.

Veterinären blev iallafall imponerad över hans skådistallanger. Inne på rummet så var det en mycket ledsen och trött flat som fick en rejäl pratstund av veterinären. Stackars lilla gubben så sjuk du känner dej. Hoppas det går över snart...Hon följde med ut i korridoren för att se om han verkligen orkade släpa sej till bilen. Men där satt en gammal stövartik, nio år och inte så bildskön längre. Ett enda ögonkast från tiken så blev han blixtförälskad, borta var den lidande blicken och den släpande gången...Molle kan spela teater och hans speciallitet är "jag lider och det är hemskt synd om mej" men den blicken använder han INTE om han möter tiken med stort T.

Han är fortfarande trött och på kvällen så bajjade han en rejäl portion rinnande, osande skit så bra är han inte. Hoppas att det går över snart och att Musen inte blir smittad. En veckas skonkost och medlidande ordinerade veterinären. Kanske vi kunde ha fått låna hem tiken...

Jag hör av mej när vi är smittfria igen!