Nä, jag vet att han inte trotsar men senaste dagarna har han bytt personlighet. Omväxlande road och ilsken har jag fått vara.

Det började i måndags när vi besökte en sandstrand för att simma med sötGoblin. En plats man kan springa i  vattenkanten och sanden.Eftersom det är en allmän badplats ville jag att det skulle vara ordning och reda, det är så tråkig om det kommer surt efteråt. Dessutom misstänkte jag att det kunde ligga fågel i vassen och det vore inget bra om Molle fick nys om. Alltså, bada och leka lugnt alltså. Molle därimot hade andra planer och for fram som en tornado, Goblinlek var nog målet med det hela och han tyckte nog att Emma kunde strunta i simträningen med honom. Han fick inte med sej varken Zingo eller Musse för då hade det blivit tvärstop på fjanteriet. Ut alltså och studerade Goblins simning, in på land igen och tog sats mot Emmas rygga. NEJJJ! Ut i sjön igen där Goblin tog sina första simtag, Ner med huvet också sa Molle och trykte ner det i vattnet. Goblins alltså. Sedan kom dom upp och då for han runt i sanden och tryckte ner Goblin i sanden samtidigt som han morrade, så att han skulle förstå vilken stor o tuff grabb Molle var. Därefter lät han sej jagas en stund tills det blev sanden igen för Goblin. Där tog leken slut för dagen, eller rättare sagt så skulle han sitta still men for upp så fort jag inte tittade. Inte likt Molle..

Vi bytte sjö och där fick han jobba i vattnet en stund vilket fugerade aldeles utmärkt. Men sedan var det full fart igen, inte stressspring utan mer utstuderat bus. Hm.

I tisdags hade han det småtråkigt större delen av dagen men väl ute i skogen på kvällenkom knasMolle fram igen. Tjoho, sa du nåt matte?? Å ena sidan är det bra eftersom vi behöver träna lydnad när knasMolle är framme. Å andra sidan så får man inte tag så lätt på en långbent flat som rusar runt utan att lyda. Ingen svordom i värden hjälpte men BrorduktigMusse satt som ett ljus jämte mej, gott så.  Vi körde några linjetag som jag lagt ut förra veckan och då löd han mej(molle alltså) bra. Det var inga problem att springa som en raket rakt fram 100 meter och stanna på stopsignal och hämta dummien. Några invecklade dirrigeringar hade aldrig fungerat, jag hade aldrig hunnit med att vissla i tid även om han säkert hade gjort som jag sa. Farten herr Moll får upp med sina långa ben är fullt jämförbar med en vinthund.

Hundarna var med i bilen i måndags när jag skulle till jobbet för ett kort samtal med min chef. På vägen ner så fick jag se att Molle försökte klamra sej fast i bilfönstret och när det började klucka bakifrån fick jag en misstanke. Har Musse spytt? Bråttom hade jag men var tvungen att titta efter när jag stannat bilen, Molle for ut när jag öppnade med en äcklad min och självklart blev jag insmord av spyor. Stackars Musse skämdes över sej själv, han hade spytt massor. Jag satte snabbt in dom i kupen och sprang nersmetat genom vårdcentralens väntrum in på toan och försökte torka bort dom värsta fläckarna. Mötte chefen lugnt och samlat men kände hur spydoften spreds runt mej.

Hemma på kvällen fick jag ta tag i bilen, jag fick plocka bort baksätena så jag kunde tvätta golvet och sedan låta det torka ett par dagar.

Igår när vi skulle iväg så väg så vägrade Musse hoppa in i bilen när det hade blivit så läskigt stort utrymme. Aldrig sa han. Så där ska det inte se ut!! Dessutom luktar det mysko här inne, jag stannar hemma. Kanske vi kan ta den andra bilen??

Det finns gränser för mattens tålamod. Jag försökte inte locka med godis eller leksak, jag bytte inte bil eller lät Musse stanna hemma. jag försökte inte ens med att tala lugnande eller peppa honom. Men han kom in i bilen med en farlig fart ändå. Jag såg inte ens den sårade minen när han väl var på plats...

Ha en bra midsommar!