Idag skjöt jag själv med kastaren, röda skott och ny bolldummie. Nu är jag blåslagen rejält på benet, händerna är ömma överallt och den jäkla dummien i småbitar.

Jag inser att jag gör fel men fattar inte vad. Eftersom händerna går sönder vid varje skott så satte jag upp benet på en sten och la kastaren mot benet(så har jag sett Tina göra). Helsicke vad ont det gjorde, Molle försökte knalla men han stannade tvärt när jag vrålade av smärta..Stackars Molle trodde han gjort en dödsynd och bad om ursäkt länge, Hans matte brukar inte vråla svordommar, dänga kastaren i marken och bära sej konstigt åt bara för att han lättar i rumpan...Ingen av hundarna försökte sej på en knallning efter den uppvisningen från matte, tanten har blivit helknäpp så det är bäst att skärpa sej...

Resten av skotten hade jag en dummie mellan benet och kastaren och det gick bättre men jag får ont i händerna varje gång.Nu har jag en handstor lårkaka på benet och två stora knölar och skrapsår. Det kommer säkert vara fina färger på benet imorgon..

  Vi lyder alltid....

Långa skott fick jag till iallafall och sköt dom över ett  stort område med jättestenar. Dom fick klättra och söka rejält och båda hade svårt att komma tillräkligt långt ut. Jag var tyst och lät dom lista ut problemet själva och dom fixade det tillslut. Duktiga hundar som inte ger upp utan jobbar på och duktig matte som hade tålamod och var tyst.

Efter ett antal skott så kom röret i dummien ut ur bollen, så jäkla dåligt. Vi har kanske skjutit 20 skott så är dummien trasig. Jag ska skicka den tillbaka till Gundags men är det nån som har tips på bra vita kastardummies som håller länge?

Eftersom hundarna hade svårt att komma tillräkligt långt ut så stog jag med vanliga dummies och gick ut 100 meter och la ett litet sökområde där dummien hade landat innan. Sedan sköt jag mot området och lät hundarna apportera. Molle hade inga problem att hitta eftersom han redan insett att han skulle till det området.

  Vartåt???

Musse försvann åt helt fel håll, han är knasig med kastaren och fånstirrar på den vid varje skott och missar alltså markeringarna. Jag trodde han skulle inse att han var helfel och vända om till det område han hittat dummies i förut. Jag hade naturligtvis skjutit mot det området. När han försvann så laddade jag kastaren och ägnade mej lite åt Molle innan jag började kolla efter Musse. Lååångt bort på ett gärde, säkert 500 meter bort såg jag en svart prick. Lilla älskade gubben, han var övertygad om att han var rätt och sprang och sprang. Han är så helgo den hunden, envis och älskar att jobba. Han kom tillbaka och fick vila sej lite och så gjorde vi ett nytt försök som gick bra. Snuttplutt...

    Kanske flög dom ner i marken??

Imorgon ska vi till Nina och träna. Ska bli så skoj! Jag har inte kunnat åka och träna på länge eftersom ryggen är dålig. Att stå still en längre stund är omöjligt men jag tar med en stol så fixar det sej nog.

  Vi vill ha vår och vitsippor!!!

Skitrygg, idag var jag på sjukgymnastik tillsammans med ett gäng pensionärstanter. Inte helt sanning för jag hade en egen sjukgymnast och dom hade gruppgympa i samma sal men jag kände mej som en i gänget...Jag skulle ha cyklat en stund också men då kom alla tanterna och hoppade upp på cyklarna och jag flydde.