Himla nervöst har det varit att saker ska gå fel. Tusen orosmoment från att domarna vägrar döma på markerna till att alla funktionärer plötsligt blir sjuka. Nu är det bara rapporten från ssrk kvar...

Idag har jag tränat sök på vilt och fick min senaste oro lite bekräftad. Molle anser inte att kaniner är så mycket att bära omkring på. För någon månad sedan så var Emma och jag ute och tränade viltsök. Då gick han förbi kaninen (såg Emma) vid ett tillfälle, när han var nära kaninen igen så la jag på pipan och då kom han med den. I helgen så testade vi av ett nytt provupplägg och då blev återigen kaninen kvar till sist. Björn Norden ansåg att han inte fått vittring på den och Molle hämtade den tillsist utan några större tramserier. Idag blev kaninen återigen kvar till sist och den var dessutom snuskig att bära enligt Molle. Skithund, han la tom ner den vid ett tillfälle. Nu blir det massor av kaninträning framöver. Nobbar vilt gör vi INTE!!!

Andra favoriter i orosmolnet är förstås vilthanteringen. Jag litar inte helt på honom men jag är duktig på att aldrig ha en konflikt runt vilt. Jag tittar alltid bort när han kommer imot mej och låtsas som viltet är totalt ointressant.

Nästa grej är trutar och fasaner. Måste vi få tag i, trutarna skulle han säkert kunna rulla sej på. Han har gjort det en gång när han var runt 6 månader. Fasaner bara för det var en fasan han fick hål på vid ett jaktprov.

Vattenjobbet går periodvis kanonbra men ibland är det svårare. Han kan få för sej saker i vattnet och jag är skitdålig på att skicka honom rätt. Ofta efter en dirrigering så tänker jag till hur jag borde ha skickat honom för att förenkla saker o ting. Det borde ju vara så att jag tänkte till innan jag skickar ut honom...

Jag kan även konstatera att jag är otålig vid sökarbetet och går in styr och ställer istället för att låta honom arbeta i fred. Finns det ett vilt kvar och han jobbar bra men i helt fel område så avbryter jag honom istället för att låta honom upptäcka det själv. Himla bra sätt om man vill ha en hund som frågar istället för att jobba på...

Landdirrigering och markeringar tror jag inte är några större svårigheter men just därför att jag känner mej säker så blir jag osäker.

Så har vi allt runt fotgående(han brukar vara vid sidan) knallningar(inträffar ibland) Pip(har kommit lite av senaste tiden trots att han varit helt tyst i fyra år) och så hundtollerans( Det existerar inte i Molles personlighet att mucka med andra hundar men så har vi vissa söta tikfröknar som kan ställa till det)

Vilken lista jag fick till...Bara att vara ödmjuk och hoppas på att det mesta går att lösa.

Trevlig torsdagskväll!