Jag är så himla irriterad och arg och frustrerad och ledsen på att Molle som aldrig någonsin pipigt nu är en pipare. Varför? Han har utsats för förändringar här hemma men att det skulle leda till pip trodde jag inte. Allt annat går så himla mycket bättre än vad det någonsin gjort. Jag är iallafall medveten och kan ta tag i problemet direkt, borde vara en fördel. 

Idag kom Nina, Pia och Emma hit för en träningsstund. Texas och Molle fick börja med ett antal linjetag och då peps det inte. Det är alltså inte förknippat med jobb(ännu). Jag tror inte att han skulle pipa vid markeringar osv.heller men om han ligger passiv ett tag så kan jag ge mej på att det skulle pipas.

När vi avslutat att jobba så fick Texas och Molle ansluta sej till passivitetsgruppen (Hera och Zingo) och då började problemet...Det var inte mycket ljud från dom andra så jag kan inte skylla på någon annan hund.

Lite får jag skylla mej själv eftersom jag aldrig ansett att jag behöver träna passivitet. Alltså, vara i koppel jämte matte utan att det händer något. Hade jag sagt åt honom att ligga eller sitta så kanske han hade varit tystare (eller helt tyst) men jag vill inte kommendera honom hela tiden. Min teori är att han blivit osäker på mej som alltid alltid gett honom väldigt mycket uppmärksamhet och som nu låter honom slippa tjat och gos hela tiden. Molles värd har alltså förändrats till det bättre där det är mycket roligare att jobba MEN matte är konstig..

Tävlingslydnaden går alltså bort, jag kan inte utsätta honom för att ibland vara glad när han går på tårna och sedan bli sur när han är inte är lugn i apporteringen. Kanske vi kan ta upp lydnaden såsmåningom.

Nu gäller det alltså att aldrig ge honom betalt när han piper. Johan får flytta hemifrån ett par veckor eftersom han är den största boven här hemma. Han har våra hundar som roliga buskamrater och anser att det är skitkul när Molle tar tag i hans tröja och vill ha uppmärksamhet. Jag får hota med matförgiftning...

(himmel vad glad jag skulle bli om det visar sej att grannens tik löper och det är därför han stressar. Fromma förhoppningar men ändå)

Jag har iallafall lärt mej en kanonbelöning man kan ta till om hunden gjort nåt riktigt bra. Man lutar sej framåt så hunden får hoppa upp på ryggen och jucka som en galning...Jag måste medge att jag blev lite snopen när jag hörde om det men det är säkert bra att ta till med vissa hundar.

Ha en kanonvecka!!

Vi började alltså dagen med sång o paket på hans rum med två stollflattar som älskar födelsedagar. Bära paket och sjunga är en höjdare..MEN, efter att stojet hade lagt sej så hade jag en hund som fortsatte att trampa runt och pipa(!) och ville ha mer fest i huset. Inte bra...Jag insåg att det bara är att ignorera tills han tröttnar  men husse svarade ett antal gånger på Molles pipostress inviter. Tillslut bad jag kärleksfullt min man att låta min älskade hund vara i fred. En annan person hade vrålat: Nu skiter du i hundjäkeln annars smäller jag till dej. Så ohyfsad är givetvis inte jag....Efter min artiga förfrågan så insåg alla att mamman blev mindre glad om man klappar pipMolle. När Ronjas pojkvän dök upp så skrek Ronja att

-klappa inte Molle om han piper för då blir mamma vansinnig. Stackars David vågar väll aldrig titta på någon av hundarna igen...Molle har aldrig varit pipig förut. Han  voffar ibland och ylar av glädje, men aldrig pipigt av stress. Det ska bort direkt!!!

Jag väntade länge innan vi tog en promenad och band upp Molle i skogen medans Musse fick apportera bara för att kolla om han skulle stresspipa. Det gjorde han inte som tur är men jag ska akta mej noga hädanefter...Minsta ljud och man blir bunden, alltid. Eller så får man sitta i bilen och uggla. 

Vi tränade lite linjetag eftersom han suttit tyst och snällt, Bla skulle en linje gå rakt mellan två stenhögar. Svårt, men han kom tillbakaskuttande till mej och började glatt om igen varje gång det blev fel. Tillslut funkade det och han fick fortsätta ett antal meter och jag blåste stopp, berömde och skickade honom åt höger där dummien låg. En lycklig Molle kom tillbaka, jättestolt över att ha lyckats. Så glad man blir när man kan traggla på utan att varken jag eller hunden tröttnar och sedan funkar det perfekt och man ser att hunden är jättestolt över sej själv. Det måste väll vara belöningsträning? Att få vara så stolt så det nästan pyser ur öronen, det slår nog den läckraste kycklingfilen...

Ha en fortsatt bra regnhelg! Tänk på att man slipper pulsa i snö så känns regnet rätt ok..

Igår fick Molle gå på lydnadskurs för Pia. Det var skitkul enligt Molle..Totalt taggad så matten blev stressad och började tjata. (fy) Pia tyckte han var rolig och även jag inser att det är bättre med en uppskruvad hund på lydnadsplan, men han får inte bli så här i skogen.

Så himla skön känsla det är när man kämpat o kämpat o slitit och så helt plötsligt har man en hund som jobbar kanonbra. Eller helt plötsligt, vissa saker har alltid gått bra medans andra har bara varat skit. Jag som lever i nuet(haha) vet att från o med nu så är alla problem bortblåsta och kommer aldrig dyka upp igen.

Senaste dagarna har jag märkt en tydlig förändring i Molles attityd och igår var Johan med ut för att vara behjälplig. Eftersom jag hade hjälp så ökade jag  svårigheterna men hade plan B i huvudet. Jag behövde inte någon plan B utan vi höll på ett par timmar med långa raka linjetag, linjetag som gick mellan markeringar, svåra markeringar mm. och hela tiden var Molle superduktig. Han lyssnade på mej, kämpade som attan vid markeringarna och var hela tiden glad och positiv. Ok, tänkte jag. Nu jobbar han bra när vi är ensamma men kommer säkert flippa ut tillsammans med andra hundar. Evig optimist..

Idag kom Pia med Hera och Bettan för ett träningspass. Det blev bara dirrigeringsträning och det gick kanon även idag. Faktiskt..

Eftersom vi tränat så mycket på långa linjer och det är bra att variera så blev det korta avstånd idag. Rätt tänkt för vid ett ställe så fick Mollen fundera riktigt ordentligt. Han for ut, stannade på signalen precis vid dummien utan att lägga märka till den. Började fara runt vid närsöksignalen så jag fick ta in honom och skicka igen. Ut till dummien, stanna och fundera vad sjutton jag menade. Började kolla runt för att se om det låg något på sidorna så jag tog in honom igen. Skickade ut honom för tredje gången, stoppade honom precis vid dummien och japp där låg den minsann...Nästa skick förtio meter rakt fram över "problemstället", inga problem. Nästa så fick han stanna och gå högervinkel eftersom han var inställd på att gå vänster. inga problem.

Så här har jag inte kunnat traggla med honom förut utan att han flippat ut och antingen travat iväg eller blivit olydig. Idag kunde jag gå ut och belöna ett bra stopp, vifta med armarna utan att han flög iväg och kalla tillbaka honom när linjen blev dålig. Så ska vi ha det från o med nu....

Vi tränade även vid ett sumphål där vattnet inte var simdjupt men himla skoj att springa i..Även där fick jag till riktigt bra linjer tillslut efter att ha tragglat ett tag. Så fort linjen blev sned så blåste jag in och började om. Så skönt att kunna vara jättenogrann...

Hera fick inte göra så mycket idag utan skulle mest titta på och Bettan fick träna på att sitta bunden. Båda två var iallafall i sumphålet och livsglädjen var det inget fel på...Springa i skitigt vatten bangar väll ingen retreiver för??(Texas möjligen, han skulle nog undvika att njutningsbada)

Det mindre roliga var att, när Pia kom så sa hon att Bettan kanske var på väg in i löp. Det är ju kanon att träna med löptikar så det var bara positivt. Så binder vi upp hundarna och sätter oss en bit därifrån och fikar. HUR jäkla dum får man vara??Inte en tanke på att Molle skulle kunna bita av kopplet och gå till Bettan men självklart satt han jämte henne när vi kom tillbaka. Jag tror inte dom hunnit med en parning och inget tydde på det utan det var mest -kolla matte vilken söt tjej som är här. Men, uppbindningskedja ska införskaffas med det snaraste...

Hoppas alla får en kanonvårvecka!!