Vi åkte upp till ett nyfällt hygge och tränade idag. Bra eftersom det fanns traktorspår så vi slapp pulsa i djupsnö. Otroligt massor av djurspår också, bra. Jag tycker Molle jobbade ganska bra idag så jag är nöjd med honom. Han brydde sej inte om goldentiken och han brydde sej inte om barnen som var med, skönt. 

Därimot så blir jag förbannad på mej själv för alla fel jag gör. Först gjorde vi några linjetag genom ris och grenar. Å ena sidan inget konstigt men jag planerade mina skick dåligt och där måste jag bli bättre. MISSTAG NR1. Därefter var jag övertygad om att jag lagt en dummie vid en sten, HELT säker. Jag skickar dit Molle som letar, drar sej därifrån, jag skickar honom tillbaka, han letar och drar sej därifrån. MISSTAG NR 2 Det låg inget vid stenen. Jag blir handlingsförlamad och låter honom dra iväg i mina fotspår istället för att kalla in och berömma honom. MISSTAG NR 3.

Molle följer mina fotspår och hittar en dummie som fastnar med öglan runt framfoten. Inte helt lätt att ta sej till matte med en dum dummie i munnen som sitter fast i benet. Inte i djupsnö iallafall. Jag såg inte från början vad som hänt utan trodde han var skadad, han bar sej åt som han var ordentligt berusad...Tillslut släppte han dummien och sprang till mej och då lossnade foten från snöret. Jag skickade upp honom igen så han fick hämta dummien som nu var en snäll dummie och följde med tillbaka. Stackars Molle, han skadade sej inte iallafall..

Efter allt detta skulle en normal person inrikta sej på att öka på självförtroendet på sin hund och skicka honom på enkla dirrigeringar. Inte slita i djupsnö med långa avstånd. MISSTAG NR4.Jag kan bara konstatera att jag har en bussig hund..Vid ett tillfälle drog han iväg åt fel håll( matten hade ju iallafall dålig koll) men förövrigt så skötte han sej helt ok. 

MISSTAG NR 5. Jag trodde innan vi började att Molle skulle bry sej om den andra hunden, att han skulle spåra efter alla rådjur vi såg spår efter och att han skulle vara okoncentrerad. Självklart märker en hund att "matte inte litar på mej" när jag tänker så. Om jag går ut med stort självförtroende och med en total tillit till min hund och är övertygad om att vi ska fixa allt så överför jag den känslan till hunden. Är jag stolt och glad så överför jag den känslan utan att behöva berömma så mycket, hunden vet. Ser jag oss som det bästa teamet i värden så gör hunden det också. Om jag verkligen kan förmedla den känslan till mej själv och till hunden så kommer vi jobba mycket bättre tillsammans, värdens bästa team fixar allt. Det låter flummigt men testar man på en vanlig promenad att agera olika(utan ord) så inser man att hunden läser av oss enormt mycket. 

Alltså fem dumma misstag av matte på en enda träning. Så länge jag gör massa tokigt så kan jag inte begära att Molle alltid ska fixa allt åt mej. Mycket bättre att åka från en träning och ta till sej av sina egna misstag först...

Tack för sällskapet, Pia. Och tack för fikat..Dessutom har du enormt snälla barn som följer med utan att klaga. Jag tycker dom är jätteduktiga som leker utan att kräva din uppmärksamhet. Efter två timmars träning så var humöret uppe och dom bad om ursäkt för att dom stört vår träning vid något tillfälle..Helt otroligt att det finns sånna barn...Var stolt över det!