Så underbart det är att ha en hund som jag tränar mer engagerat med och en som man kan leka med utan att fundera på konsekvenserna. Jag tog med mej valpdummisarna ut idag utan att fundera på vad vi skulle kunna hitta på. Där jag gick så var snön så djup så hundarna fick dyka ner låångt för att fiska upp dom från marken och det kändes inget bra. Hängde en dummie i ett träd för att kolla om Molle skulle hitta den vilket han naturligtvis gjorde. Samma sak med Musse som fick anstränga sej mer för att inse att han inte skulle leta på marken. Tog då alla tio dummis och hängde upp alla på olika ställen i en hasselbuskdunge. Musse fick springa runt i den djupa snön, stå på bakbenen och nosa runt och dra ner dummisarna från buskarna. Han var i extas så roligt hade han. Jag satt i en snödriva och skrattade åt honom när han balanserade på bakbenen, han var för härlig. Molle fick sitta och titta på och vara lite utanför, tror det kan vara nyttigt för honom att se att han inte alltid får den mesta uppmärksamheten. Som jaktövning var det nog kanske inte helbra för Musse men han fick kämpa med hela kroppen och använda insidan av huvudet. Han var så trött och lycklig när han gick hem, härligt!! 

Ha det!!

Anna

Var tvungen att skriva nåt idag så ingen plöjer igenom gårdagens blogg. Skriver ju mest för mej själv så att jag ska kunna komma ihåg olika träningspass. Läs det inte, det är för eländigt skrivet...

Idag har jag bara städat så hundarna fick gå ut med Johan. Kan någon fatta hur korkad man är som drar fram allt pynt till jul, då står man där och plockar fram tomtar och det är såå mysigt. Nu känns det som jag skulle kunna slänga allt...

Eftermiddagen har vi tillbringat hos min 20åriga systerson och min 25åriga syssterdotter. Snällt att bjuda gamla moster på kalas men kära nån. Dom är ju vuxna, plötsligt är dom jämnåriga med mej...eller???Börjar jag bli gammal?? Peppe som är 20 hade läst att man aldrig kan bli starkare än man är vid 20. Alltså går det bara utför för honom..Han var nästan lite bekymrad över sin kropps förfall.Skitunge

Blev ordentligt genomnosad när jag kom hem. Fia tax ska nog börja löpa, eller så löper hon eller precis avslutat ett löp. Eller också luktar fia tax himla spännande även när hon inte löper. Så jobbigt det verkar med tikar.. Söt är hon iallafall, och glad. Hennes "syrra" Amsi, en risensnofser är därimot en mycket svårflörtad dam. Jag har fjäskat massor och nu kan hon hälsa lite glatt iallafall,OM inte Annas två stora svarta odjur är med.

Min andra syrra har också en tax och hon skriker i panik så fort hon får se mej. Det är säkert, hon är livrädd för Musseomolle och ser mej som ett bihang till dom. HundälskarAnna har legat i deras trädgård med godis och fjäskat för taxen mysan. Länge..Taxen åker fyrhjuling med sin husse och står framme vid styret. Ser hon mej på långt avstånd så skäller hon som besatt, kommer hon närmare så får hon ett panikskall...

Någon som tror att våra snälla vovvar har gjort något elakt med dessa två damer? Nix, Amsi struntar dom i totalt när vi är ute och går med henne. Gammal hagga, ointressant. Inte konstigt att dom struntar i henne när hon blir vettskrämd om dom råkar titta åt hennes håll.

Taxen Mysan har dom inte varit nära men gått förbi Mysans trädgård i koppel.. Vi är helt oskyldiga både jag och hundarna men det är lite pinsamt när en hund får panik bara av att se mej...Sura envetna korkade småtanter!!

Men Fiatax är gosig och tycker våra pojkar är helt ok och att Anna är en snäll person med mycket godis i fickan.. Fia tax har helt rätt!!

Satt och läste Emmas blogg igår och insåg att hon tränade massor. Möblerat om inomhus och kör snabba inkallningar på parketten. Eller hur var det Emma?? >

Idag slutade min jaktträninsvila, kan inte se alla nya dummies i skåpet längre..Vi åkte till skogen och hittade en plogad plan mitt ute i ingenting(!), kanonbra(tack svåger Tore) Inte så mycket snö i skogen heller.

 Jag började med att lägga ut ett stort vanligt sök och bägge hundarna satt och kollade på, helt överens om att det skulle bli roligt att leta dummies. Musse var nästan på G att börja leta när jag kom tillbaka, så onödigt att behöva vänta in matte när man kan sköta saker själv..

Kallade på Molle så han satte sej fot. Sedan tog jag noll notis om honom utan bara gick, helt tyst hela tiden. En smyg titt då och då sa mej att han var i jämte mej men för övrigt tog jag ingen kontakt med honom. Travade runt på vägen, på planen och i skogen. Stannade och vände och han hängde på. Mer o mer koncentrerad på mej. Efter säkert tio minuter så satte jag fram handen och gav utkommando, han flög rakt fram och då blåste jag stopp. Han stannade och satte sej och då gick jag fram till honom och berömde med en klapp och en ostbit och så gick vi igen. Tillbaka till sökrutan, satte honom och skickade ut honom. 

Han kom tillbaka med en dummie och jag vet att han kan lämna av på ett till synes korrekt sett antingen genom att jag byter med godis eller på ren "lydnad". Molle är ganska bytesmedveten och vill gärna vända bort huvudet när man tar något för honom. Jag ville att han skulle lämna av dummien i min hand utan varken hot eller godis och frivilligt. Alltså stod jag bara still medans han fjantade runt mej,  han satte sej fot, satte sejframför mej och försökte hoppa upp i ansiktet. Så fort jag såg att han vände lite på huvudet när handen närmade sej så vände jag mej ifrån honom. Konstiga matte, hjärnkontoret jobbade för högtryck men tillslut tryckte han dummien i min hand och släppte direkt. Gav honom ett leende till beröm och skickade ut honom på söket igen. Nästa gång han kom tillbaka så var det inga problem, han hade alltså förstått budskapet...

Så tog jag Musse och gjorde likadant, han är inte lika lättpåverkad men även han skötte sej ganska bra. I Musses fall så kommer han in och släpper dummien i marken för att snabbt sticka ut igen. Så frustrerande när matte bara står och glor!! 

Under tiden jag jobbade med Musse satt Molle som klistrad i marken, helt tagen av denna nya tysta matte. Jag bytte hund och Molle fick gå jämte mej igen utan att jag såg eller talade med honom. Som en liten skugga följde han mej tills jag skickade ut honom i skogen på en rak linje. Full fart ut,Blåste stopp, berömde en gång med rösten och skickade honom åt höger. Då kom han i mot mej och jag sa nej, blåste stopp och skickade höger igen. Då gick han rätt och hittade den dummie jag tänkt mej. Jag fick dummien i handen och han fick en klapp. Så gick vi tillbaka till söket och han fick hämta in tre dummies till. 

Bytte hund men då hade Musse tröttnat på konstigheterna. Han försökte sno åt sej en pinne att sticka iväg med vilket gjorde att jag gick ifrån honom utan att säga ett ord. Det tog ett tag så släppte han pinnen och kom tillbaka till mej och så började vi om igen. Han fick  hämta in några dummies på söket och sedan hoppa in i bilen.

Molle fick följa med mej i sökrutan för att hämta in dom sista men han fick gå fot och jag plockade dummisarna. Tillslut var det bara en kvar som jag inte hittade. Skickade ut Molle och höll honom i rätt område. Jösses vad han jobbade, han totalt finkammade området och hittade tillslut dummien under snön. Tillbaka till mej, satte sej framför mej och nästan puttade dummien i min hand. Kanonbra, så vill jag att han jobbar jämt.  Jag slängde mej i snön och busade med honom och hela Molle var totalt genomlycklig av denna belöning. Jackpott!!

Efter all koncentration så fick dom springa fritt. Musse studsade iväg för att leta rätt på pinnen och var som vanligt. Molle snodde iväg för att besöka herrrummet men kom sedan tillbaka helt uttröttad. Han har sovit hela eftermiddagen...

Utvärdering av träningen??

För min del så har jag tränat på att vara helt tyst förutom vi ett par tillfällen. Jag har stålsatt mej att vänta ut hundarna istället för att hota eller muta. Att inte berömma hela tiden utan bara när det är riktigt bra och att variera mej. Att  lita på att hundarna gör rätt utan att jag tjatar hela tiden. 

Musse har tränat tålamodet.

Molle har faktiskt tränat minst trots att han var tröttast. Lite konstigt men eftersom han  jobbade rätt och på ett kanonbra sätt hela tiden så måste det ju innebära att han tränats minst. Eller??

Det var roligt iallafall att se att jag genom att, inte tjata och hålla ordning hela tiden, inte stressa  och inte berömma för allt får Molle att jobba så otroligt bra. Att Molles sista apportering efter nästan två timmars träning var så kanon ger mej hopp om framtiden...Det är bara jag som behöver träna på att jobba rätt, Molle jobbar kanon redan om hans matte är tydlig...Visst är det enkelt? Det är bara att ändra sej själv,,,

Idag har jag insett att frusna skithögar inte ska ätas. Man mår inget bra av dom även om hunden som ätit maten först och lagt högen har käkat något gott. Grannvovvarna får färskmat av sin husse, frusen köttfärs som han tinar och ger dom. Inte torra uppblötta kulor som jag får av min matte. Normalt går grannflocken inte förbi oss på promenad men nu med all snö i skogen så lufsar dom förbi här varje dag. Och bajjar och det luktar jättegott för en Musse, men som sagt, Musmagen mår inget bra..

Just nu så är siktet inställt på en smarrig köttfärslimpa istället. Om jag stirrar på diskbänken så skulle jag kanske kunna förmå köttfärslimpan att själv ta sej ner på golvet och om den därefter själv skulle hoppa in i min flatmun skulle nog inte matte bli arg....Nu brukar inte mina ögon kunna ta ner saker från diskbänken och på annat sätt vågar jag inte få ner den. Men, vad har man en lillebror till om han inte ska utnyttjas i nödlägen. Molle skulle få ner limpan på nolltid utan att använda ögonen OCH då skulle säkert limpan kunna studsa in i min mun av sej själv. Kanske matte inte skulle inse att jag lurat Molle och att vi delat lika? Tror inte man måste hulka i mattes kök en halv dag efter en köttfärslimpa? Kanske matten skulle bli tacksam över att jag äter limpa istället för grannens skithögar?? Då slipper hon tvätta mattor och skura köksgolvet igen så säkert blir hon jätteglad..Fast hussen vill nog äta limpan till middag imorgon? Det kan inte hjälpas, finns säkert nåt annat till honom. En hel säck full med torra kulor tex. -Molle, kom hit ett tag. Matte sa att vi fick limpan om du hämtar den. NEJ, SKIT OCKSÅ, matte ställde in den i kylen!! Inte en smakbit fick jag!! Får springa ut och kolla om grannhundarna gått förbi ikväll istället...

Ha det mysigt önskar Musse

Stackars Musse är sjuk. Eller stackars o stackars jag tror han får skylla sej själv. Han går i snön och snokar reda på gamla skithögaroch äter dom som godis. Äckelhund!! Idag när jag kom hem på lunchen så såg jag att han snokade i snön så jag tog in dom. Musse var i hallen och Molle låg inne hos mej och fes, trodde jag. Jättebajslukt. Muttrade på honom och gick för att släppa ut honom men kom bara till hallen. Där stod Musse och åt av sånt som nyss kommit upp ur hans mage och det var det som stank. Slängde ut båda hundarna och fick sedan repa mod, hålla andan och torka..Hur är en hund funtad som kan äta skit, kräkas upp den  OCH äta igen?? Kollade på honom ute och han mådde inte bra. Jag hoppas iallafall att det var rungången av maginnehåll han mår illa av så han inte är sjuk på annat sätt.

Satt igåroch läste i ett hundforum. Alltomhund.se tror jag. Kände mej så bedrövad efter ett tag när jag läste om alla stackars hundar.  Tänk om alla såg till att lära sej om hundar innan man köper valp och att man sedan köpte en hund som passade en själv. Läste om en massa konstiga beteenden hundarna hade. Förlorarna är aldrig ägarna utan hundarna när det blir fel...

Nu ska jag hem till min kräkshund och kolla om han mår ok igen!!

Idag hade jag planerat att sluta tidigt på jobbet, gå ut med hundarna och sedan åka och titta på min gula bästis sötnos som numera är fyra månader. Finns inget som heter planera på landstinget så jag fick jobba full tid och hinner inte åka till Nina. Synd, har man ingen egen valp så måste man ju njuta ibland av andras.

Här trappas griskriget upp ytterligare. Att sexton stycken försvann gjorde ingen skillnad. En jobbarkompis var ute och red häromdagen och hade med sej hunden. Dom red genom en skog och hunden var bara några meter före hästarna. Plötsligt hoppar en stor grisjäkel fram och anfaller hunden. Helt otroligt, man förstår ju grisen om den blir jagad och inte kan fly men i det här fallet så blev hunden totalt överaskad. Grisen måste ha hört dom komma, två hästar och en hund hörs ju. Han hade kunnat sticka in i skogen eller stått kvar men den valde att anfalla. Som tur var stack den iväg nästan direkt när hästarna närmade sej men hunden blev rejält skadad iallafall. Sydd på flera ställen men inget livshotande.

Jag som senaste tiden gått genom grisskogar och tänkt att det är säkert om hundarna går max ett par meter ifrån mej. Det är bara att inse, våra skogar är inte hundsäkra längre. Dom som säger att grisar är så skygga och bara finns långt inne i skogen är välkomna hit.

Julhelgen har ägnats åt skarpa tankar om hur vi umgås med våra hundar. Träningsmetoder mm. Igår kväll fick stackars Nina höra om mina teorier i telefon fast jag tror hon och jag är ganska överens. Eller jag vet att vi tänker ganska lika. Visst är det roligt att fundera på hur hundarna fungerar mentalt och hur deras syn på värden är. Och hur vi agerar mot våra hundar, vad som är rätt och fel. Alla är väll helt överens om att hundarna läser av oss mycket lättare än vi förstår dom.Annars är det ju mycket som olika "hundkännare" är helt oense om. Intressant...

Nu ska jag ut och trava på vägarna. Iskallt och dimmigt ute. Nu vill vi ha vår!!!

Ett antal timmar senare..

Japp, det var svinkallt ute. Hur kan det vara dimmig fuktig luft samtidigt som 12 minus?? När jag kommer hem, stelfrusen, ska Henrik till skidbacken. Försökte övertala honom att stanna hemma i värmen istället men det är ju bättre han är glad och kall i backen istället för sur vid datorn..

Har nu förstått att Musse får tasskramp när han får snö under tassarna. Släppte dom en stund så dom fick rasa i snön och sen gjorde det jätteont att gå hem. Stackars Musse!! Mollebängboll tycker att snö och kyla är toppenkul. När vi kom hem så for han tio varv runt huset, han syntes knappt där snön är som högst. Varje varv så försökte han få igång Musse genom att antingen springa rätt på han eller bita tag i hans halsband. Musse var tveksam till om han skulle delta i leken eller bli sur så det blev ett mellanting. Himla lillebror som springer så fort. Blir ju pinsamt att jaga honom....

Mot TVsoffan!!

Igår dog en av valparna hos kennel Ryegates. Jättetråkigt, kan faktiskt känna våndan som måste drabbat hela familjen. Trots hela huset fullt med valpar så kämpar man ändå självklart med den lilla sjuka valpen. Jag tycker det är positivt att Annika berättar om lilla Allan och vad han drabbats av. Så många andra hade gömt undan problemet och låtsats som inget hänt. Som jag förstått det så hade han en njurskada och hade aldrig kunnat växa upp, missbildningar drabbar både djur och människor utan att vi kan styra över det. Jag anser att det är viktigt att vi inte tror oss kunna styra allt i naturen, att ibland händer det som ingen vill ska hända utan att vi kan göra något åt det. Det finns ingen som kan vara helt säker på att aldrig drabbas av sjukdomar, missbildningar eller barn som inte utvecklas på rätt sätt. Det viktiga är att vi är ödmjuka inför naturen, pratar om det så vi kan dela på problemen och kanske lära oss något av det. 

     Våra älskade underverk. 

I Ekbacken rullar livet på i sina vanliga spår. Men det är ju sååååå kallt. Och snöigt. Så trist att gå på vägarna istället för i skogen men att pulsa i en halvmeter snö är inte så roligt det heller. Johan och jag tog en promenadrunda vi trodde skulle vara plogat hela vägen. Självklart var den inte det så det blev en km i pulssnö. Huga vad jobbigt..när vi pulsat färdigt var Musses tassar så isiga att klorna stod åt alla håll. Jättebesvärligt för honom och omöjligt att få loss, ska ta med något verktyg imorgon så jag kan krossa isbitarna när det blir för besvärligt. När vi kom hem så var Ronja på väg ut och Molle fick följa med henne eftersom Musse var så frusen i tassarna. Man blir ju lite impad av hundarnas sätt att hålla värmen trots 20 minus. Efter nästan tre timmars uteliv så var Molle inte frusen när han kom in. Tassarna är ju problemet för men annars så verkar dom obekymrade av kylan.

Molle måste alltid galoppera in i huset och med isbitar under fötterna så gör han en storslagen entre. Rejäl fart över hallmattan, in på köksgolvet där det inte går att bromsa utan det tar tvärstopp mot köksbordet. Fortsätter halka runt i huset samtidigt som han snor åt sej en sko och ylande berättar att han är hemma igen. Efter ett tag när alla säkert vet att Molle är hemma och han kollat om det är dags för middag så lägger han sej i korgen och somnar direkt. Fullt ös- medvetslös. Molle sover alltså, vi andra hämtar oss från orkanen som nyss flög genom huset..

Tänk på att under snön mitt i vintern gör sej blommorna redo för att börja växa, träden väntar på att få grönska och småfåglarna planerar för sina ungar. För varje dag som går så närmar sej våren. Underbart!!!