Idag åkte Nina till Linköpingsbrukshundsklubb och tränade. Nina hjälpte mej genom hela LK1 och det gick ganska bra. Jag känner att vi fixar allt nu utan några större missar. Jag fullkomligt slängde Molle i en vattenpöl från början genom att kasta en boll. Stackars Molle for efter bollen och halkade och gled på sidan genom pölen. Mao. kan man skada sej och bli genomskitig även på en klippt gräsmatta.(han slog sej inte men blev lerig.)

Vi är inte ett elitklassekipage men ser nog ganska prydliga ut. Det räcker för mej att det tekniskt sitter och allt blir korrekt. Ett showpar blir vi aldrig..Vi har ett par veckor till på oss att träna, ska försöka få upp farten lite mer nu när allt sitter. Svårt det där att få Molle mer på tårna samtidigt som det inte får bli missar pga det.

Lilla Yes hade vuxit mycket på en vecka, söt som socker är hon förstås. Jag beundrar Ninas målmedvetenhet i sin hundträning. Startar hon något så är hunden helt säkert färdigtränad och inget lämnas åt slumpen. Texas är färdig som räddningshund och hon behövde bara två starter i öppenklass på jaktprov så var dom i elitklass. Inget går det så går det eller lita på turen här inte...Jag gillar den inställningen men skulle aldrig kunna vara så målmedveten. Dom flesta av oss får ju starta ett antal gånger innan målet är nått. Bara att inse. Den som tränar bäst vinner mest.